.

(Fyy vad det är kallt ute.)
Vad roligt att det går så bra för bloggen, haha mkt mer besökare dag ett än vi någonsin kunnat tro.
För att vi ska kolla hög nivå på våra inlägg sitter vi och tänker igenom allt vi skriver här tre gånger ungefär. Vi vill ju gynna våra läsare och oss själva förstås, symbios works both way you know.
Kom på några grejer jag känner att jag ska skriva om.

Jag och Amanda skapade den här bloggen helt upprivna av ensamhet och självömkan, eftersom vi är jordens allra sista singlar. Så då tänkte jag tala ut nu om mitt liv som singel.
Jag blir aldrig kär. Jag är kär, enligt vetenskaplig statistik framtagen av mig själv, ungefär en gång vart femte år. Folk säger att jag har alldeles för höga krav på killar, men det har jag visst inte. Mina kriterier för boyfriend material är fullt rimliga och sunda. En endaste gång, för ett par månader sen, har jag träffat den här människan. Fråga inte ens hur det gick. Fast de som följt min egna blogg och känner mig in private vet. Men, poängen med det var att det inte är ömsesidigt när det klickar för mig. Det är sjukt synd!!
Så, vad beror min ensamhet egentligen på? Är jag SÅ ful och äcklig och oattraktiv? Eller är det så att jag helt enkelt inte utstrålar sex appeal eller girlfriend eller vad som helst?! Hmm..
Knappast bättre blir det när typ varenda kotte som omgiver mig har en käraste. Har alldeles för länge hört "det kommer, du är jättebra!", "The perfect man is out there, looking for you" eller "när man slutar leta dyker han upp". Med det drar jag slutsatsen att jag aldrig kommer hitta någon; eftersom jag ständigt i mitt undermedvetna förevigt kommer söka kärleken. Tror inte det är något man kan stänga av även om man försummar ytan.
Well well.

Sen har vi det här med bussarna som förbinder skolan med tåget.
När det är så kallt som det är nu (ca 5-10 minusgrader celsius) är en promenad på tio minuter inte ett alternativ på världskartan. Så, samma tanke delar de 300 eleverna som varje eftermiddag ska samma väg.
Fler och fler dräller in, och när det är proppfullt tränger sig ytterligare 100 snorungar in igenom dörrarna som uppgivet försöker stänga sig. Dessa situationer lyckas alltid utlösa mitt djupt inbäddade tourettes som jag märker av titt som tätt.

En sak till ska jag skriva.
Igår när jag skulle åka in till stan och träffa systeryster så lade jag verkligen märke till hur irriterande det är när folk pratar i mobilen på tåget. Inte för att de pratar oerhört högt eller så, men jag tycker de själva kan värna lite om sin integritet! Hörde en kille sitta och typ bråka med sin tjej i telen "Varför ska du alltid bestämma sådant?? Du lyssnar nästan aldrig på mig! Spelar inte mina åsikter någon roll??" sen lade han på i hennes öra. Hmm..
En annan pratade med sina barn, och ungefär tretusen gånger upprepade han orden "ketchup och mjölk", tror han skulle åka och handla och var tvungen att säga det till ALLA barnen en och en. En annan skulle senanmäla sig till en turnering. Alla dessa tre samtal var samtidigt och på en radie på ungefär 3 meter. People, please.

Allmänt glad över att det ännu inte är slask, utan snön faktiskt stannar. Men det har både sina plus och minus.
Well well, off i go.

Johnossi - From people's hearts