.

När jag skulle gå hem från linda för ungefär en kvart sen så slog det mig att vintern inte bara för med sig baksidor.
Utanför hennes dörr låg tre centimeter ulligullig glittersnö. Hela kungsängen låg i princip orörd, bortsett från ungefär 4 bilspår och tre människors fötter.
När snön äntligen fallit och vinden står helt stilla, infinner sig ett sådant lugn i natten. Det är tyst precis överallt; man fryser inte ett dugg eftersom halsduken är gosig och blåsten för en gångs skull inte piskar mig i ansiktet, och framförallt är det inget att vara orolig för. Jag är en sådan som knappt aldrig går ut ensam efter nio. Är mörkrädd och asorolig att jag ska bli rånad och annat otrevligt. Men på vintern är ju liksom ingen ute! Och det är faktiskt inte så mörkt - även om solen varit på antarktis/kina ända sedan klockan 6 svensk tid. Detta är tack vare den gnistrande snön. Det är sjukligt mysigt när de, annars förskräckliga, orange-gula gatulamporna lyser; och deras ljus reflekteras i tusen miljarder kristaller som upphöjer ljuskällan i fyra. Det enda som saknas nu i vyn utanför mitt fönster är en vit fjällkanin som letar föda i snön.

Med detta vill jag säga Godnatt, vi ses imorgon. Mitt vinterhat är officiellt över för denna säsong.


 // Ms Jules