Julia filosoferar.

Jag har kommit på det ultimata sättet att nå ultimat lycka och sinnesro. Det har slagit mig att det är ett livsviktigt steg i processen som inte går att hoppa över, för då blir det bara fejkat och halvdant.

Här kommer det:
Man ska nog kartlägga sitt liv.

Verkligen ta tid till sig att sitta ner och bearbeta hela sitt liv och bena upp varenda händelse och känsla, för hur ska man annars kunna andas obehindrat? För varje gång jag ska dra en lättnades suck, en djup härlig suck när jag känner mig tillfredsställd eller färdig - så är det ju alltid nåt i vägen. Kanske bara jag som är såhär sjukt djup, men hur som. Det är alltid nåt som hindrar, typ att jag skrev något jääättefult till en klasskompis på dagis, eller att jag har tagit jättedåliga beslut, eller andra som har tagit dåliga beslut bilket fått konsekvenser för min del osv osv.
Tänk dig att någon frågar dig "Hördu, hur mår du - EGENTLIGEN?" (vilket btw isabell frågar mig typ varje dag och vice versa), då är det inte så lätt att hinna tänka igenom allt och man kommer inte på allt det dåliga man har inom sig som man egentligen skulle vilja berätta om, för det ligger så bortglömt liksom..

Summarum: jag tänker skriva upp och bokföra hela mitt past liksom. Allt jag minns från förr i tiden. Får kolla gamla bilder och grejer, för jag har så dåligt minne haha. Och så ska jag bearbeta allt bit för bit, för då tror jag jag kommer bli en himla härlig och lycklig människa.

GÖTT att jag är så sjukt intellektuell och dessutom delar med mig av detta till er. PEACE OUT!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0